Mamma, om du nu kan se det här så vill jag att du ska veta hur mycket jag älskar dig. Hur mycket du betydde för mig och hur stor del i mitt liv du hade. Du var den som fick mig att kämpa vidare, trots alla motgångar. Du fick mig alltid på bättre humör när livet kändes så där orättvist. Det var du som skapade den personen som jag är idag. Du lärde mig att kärlek handlar om gemenskap, värme och trygghet och du sa alltid att man ska ta hand om varandra och uppskatta varje minut i livet.
Jag vet att du har det bättre där du är nu. Där behöver inte varje dag vara en kamp mot smärta. Jag vet också att morfar tar väl hand om dig där uppe, så att du inte behöver känna dig ensam. Men det tomrum som du lämnade efter dig här på jorden går inte att fylla. Du var ju mitt allt. Det var för dig jag levde. Du fick dina vingar alldeles för tidigt, och jag kan inte fatta att du är borta för alltid. Att din säng kommer att förbli tom är ofattbart. Det enda jag kan göra är att minnas alla underbara stunder som vi haft tillsammans. Men det är tungt. Jag ska försöka kämpa vidare för din skull. Men det kommer att bli en lång resa, och jag vet inte om jag kommer att klara det. Men jag ska göra allt för din skull, och jag ska leva livet för dig också. Jag vet att du är med mig och att du ser varje steg jag tar. Jag vet att du på något sätt kommer att vägleda mig här i livet så att jag kommer att göra rätt val. Jag hoppas verkligen att du har fått den ro du förtjänar, och att alla plågor är borta. Du är så väl värd det. För så mycket som du har fått kämpa ska ingen behöva göra.
Jag saknar dig så att det gör ont ända in i själen, och mitt hjärta är halvt.
Jag älskar dig så frukansvärt mycket och jag längtar tills den dagen då jag får träffa både dig och morfar igen.
Och du..... jag lovar att ta hand om allt som är kvar här, för det vet jag att du ville. Jag älskar dig MAMMA <3