Idag har det verkligen inte varit min dag. Tänk att två namn tillsammans på en liten sten kan framkalla så starka känslor, och så stor saknad att det känns som att hela världen bara rasar.

Idag , 3 månader sedan mamma lämnade mig var första gången jag såg gravstenen med hennes namn på, och det gjorde ont i hjärtat. Allt blev så ofantligt mycket tydligare och ingenting ville fungera för mig idag. Tårarna började rinna på förmiddagen och dom rinner än. Jobbet var bara att glömma. Jag orkade inte. Mina tankar var och är fortfarande hos mamma. Det är tomt, tyst, ensamt, läskigt och förvirrande. Men jag tänker ändå att det är okej. Okej att få känna och vara ledsen. Okej att få bryta ihop och komma igen. För det tänker jag göra. Jag har bestämt mig för att jag en dag ska kunna stå högst upp på stegen och se ner över alla pinnar jag har orkat klättrat upp för. Den dagen är ännu långt borta men jag gör allt för att mamma ska få vara stolt. Så länge jag har vänner som jag kan lita på så ska inte mycket kunna gå fel. All kärlek till er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rätt eller fel, mening eller inte...... Det spelar ingen roll längre. Det är för sent. Men för att kunna gå vidare och börja om på nytt igen så måste jag få skriva det här. För min skull, och för mammas skull. Jag vill skriva till er, till er som tog...

Det här med att blogga har ju inte gått speciellt bra, men nu tänkte jag ge det en ny chans. Det har hänt så mycket sedan jag skrev här sist. För 3 dagar sedan var det precis 8 månader sedan mamma togs ifrån mig. I ärlighetens namn så kan jag säg...

Mycket har hänt sedan jag skrev här senast. En stor sak som har hänt är att "vi" har tagit över en restaurang i kongsvinger. Eller egentligen är det väl pappa men restaurangen är som min egna, vilket är väldigt häftigt. Många timmars jobb ligger bako...

   Mamma var sjuk under en ganska lång tid. Egentligen var hon sjuk i åtminstånnde 14 år av mina 20. Till en början var det psyket som spökade,  och det slutade till sist i psykos och tvångsinläggning. Men när jag började 7:an så hände något med henn...

Vad fick mig till att vända alla dumma tankar då?   Kvällen den 19 juni, dagen då allt rasade fick jag ett telefonsamtal från mormor. Det samtalet var nog det kortaste men det mest smärtsamma samtalet jag någonsin hade fått. Att fem ynka ord kan ...