Precis som rubriken säger så är det 2 månader och 2 veckor sedan jag fölorade den viktigaste personen i mitt liv. Det är alltså lika länge sedan jag skrev mitt första inlägg här på bloggen. Det inlägget beskrev precis vad jag kände. Just då fanns det ingenting som kunde bli bra igen. Det fanns inte ett enda ord från en annan människa som kunde få mig att må bättre. Det enda som ekade i mitt huvud var paniken och rädslan av att bli lämnad. Att jag inte längre hade en mamma som visste svaret på alla mina frågor, och inte heller en mamma som stod på min sida i alla lägen. Det fanns inte längre någon som kunde vägleda mig. Det var bara tomt helt enkelt.

Det där med att tiden skulle läka alla sår finns inte i min värld. Tiden kommer aldrig någonsin kunna ta bort den smärtan som uppstår när någon man älskar mer än allt annat plötsligt går bort.  Men där emot kan tiden ge människan en chans till att tänka. En chans till att kunna klura ut hur man vill fortsätta sitt liv. Om man ens vill det. Det var just det jag behövde. För mig var inte ett fortsatt liv en självklarhet. Att få fortsätta min resa tillsammans med mamma i himlen lockade mer än ett liv på jorden. Men tack vare mina underbara vänner lyckades jag till sist tänka om. Det finns 4 personer som fanns där för mig lite extra när jag behövde det som mest. Det är dessa personer jag har att tacka för att  jag ens sitter här och kan skiva detta inlägg. Det handlar helt enkelt om att bestämma sig och inse att det finns vägar ut ur mörkret. Men resan dit är lång och den kräver extremt mycket energi, tårar, ilska, stöd från andra och framförallt en stark vilja. Jag tänker kämpa hårt för att en dag kunna se ljuset igen och se tillbaka på allt det vi en gång hade med ett stort leende på läpparna. Långt där inne vet jag ju att det är det mamma vill. Hon vill att jag ska må bra, och hon vill att jag ska veta att hon är med mig även fast jag inte kan se eller höra henne längre. (Fast ibland känns hennes närhet extra mycket, och det är dom stunderna som tänder ett hopp om att hon har det bra och mår bättre där hon är nu.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rätt eller fel, mening eller inte...... Det spelar ingen roll längre. Det är för sent. Men för att kunna gå vidare och börja om på nytt igen så måste jag få skriva det här. För min skull, och för mammas skull. Jag vill skriva till er, till er som tog...

Det här med att blogga har ju inte gått speciellt bra, men nu tänkte jag ge det en ny chans. Det har hänt så mycket sedan jag skrev här sist. För 3 dagar sedan var det precis 8 månader sedan mamma togs ifrån mig. I ärlighetens namn så kan jag säg...

Mycket har hänt sedan jag skrev här senast. En stor sak som har hänt är att "vi" har tagit över en restaurang i kongsvinger. Eller egentligen är det väl pappa men restaurangen är som min egna, vilket är väldigt häftigt. Många timmars jobb ligger bako...

    Idag har det verkligen inte varit min dag. Tänk att två namn tillsammans på en liten sten kan framkalla så starka känslor, och så stor saknad att det känns som att hela världen bara rasar. Idag , 3 månader sedan mamma lämnade mig var först...

   Mamma var sjuk under en ganska lång tid. Egentligen var hon sjuk i åtminstånnde 14 år av mina 20. Till en början var det psyket som spökade,  och det slutade till sist i psykos och tvångsinläggning. Men när jag började 7:an så hände något med henn...