Mycket har hänt sedan jag skrev här senast. En stor sak som har hänt är att "vi" har tagit över en restaurang i kongsvinger. Eller egentligen är det väl pappa men restaurangen är som min egna, vilket är väldigt häftigt. Många timmars jobb ligger bakom, men vilken känsla det var att få öppna dörrarna för första gången. Det som jag bara kunde drömma om är nu verklighet. Så har ni vägarna förbi så tycker jag att ni ska gå in på Castrum Spiseri och äta en bit mat. Dock finns det en sak som gör mig väldigt ledsen, och det är att inte mamma får vara med. Det gör dagarna så tunga och långa. Jag bara drömmer om att hon ska vänta på mig hemma så att jag kan få visa henne en massa bilder. Jag vill höra vad hon tycker, jag vill veta om hon har några idéer och jag vill att hon ska säga att hon är glad. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger till mig själv att " mamma är en ängel nu och jag måste lära mig hantera alla känslor". Jag tror att jag är rädd för att glömma. Glömma bort hur hon lät,  hur hon såg ut och vad hon brukade säga till mig. Men samtidigt vill jag glömma. Jag vill inte glömma något av det jag skrev i meningarna innan men jag vill glömma bort allt det dåliga. Framför allt vill jag glömma alla otäcka bilder från när jag kom hem från jobbet, fram till sista dagen på sjukhuset. Det var så fruktansvärt. Jag vet inte riktgit vart jag ska göra av alla tankar och alla frågor som finns runt allt som hände. Men det är väl bara att bita ihop och hoppas att dom försvinner någon gång.

Jag har och också fått en idé om att jag på något sätt vill hedra minnet av mamma lite mer. Jag vill göra något som jag vet att hon skulle bli stolt över. Är det någon av er som läser detta som har någon idé så får ni gärna skriva. Allt är välkommet.

Nu blev detta ett väldigt flummigt inlägg men det var skönt att få skriva av sig lite.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rätt eller fel, mening eller inte...... Det spelar ingen roll längre. Det är för sent. Men för att kunna gå vidare och börja om på nytt igen så måste jag få skriva det här. För min skull, och för mammas skull. Jag vill skriva till er, till er som tog...

Det här med att blogga har ju inte gått speciellt bra, men nu tänkte jag ge det en ny chans. Det har hänt så mycket sedan jag skrev här sist. För 3 dagar sedan var det precis 8 månader sedan mamma togs ifrån mig. I ärlighetens namn så kan jag säg...

    Idag har det verkligen inte varit min dag. Tänk att två namn tillsammans på en liten sten kan framkalla så starka känslor, och så stor saknad att det känns som att hela världen bara rasar. Idag , 3 månader sedan mamma lämnade mig var först...

   Mamma var sjuk under en ganska lång tid. Egentligen var hon sjuk i åtminstånnde 14 år av mina 20. Till en början var det psyket som spökade,  och det slutade till sist i psykos och tvångsinläggning. Men när jag började 7:an så hände något med henn...

Vad fick mig till att vända alla dumma tankar då?   Kvällen den 19 juni, dagen då allt rasade fick jag ett telefonsamtal från mormor. Det samtalet var nog det kortaste men det mest smärtsamma samtalet jag någonsin hade fått. Att fem ynka ord kan ...